Kimberly Rebecca Engqvist

Ironisk, djup och lätt för skratt.

Messing with my brain when you wanna see me fall

Personliga texter Permalink0
"Alla gånger det var suddigt framför mig var du den enda i fokus. Djupt inom mig ville jag att du skulle förändra min värld. Vilket du lyckades med."




I'm still running away from the dark

Vardagen Permalink0
Dessa kvällar får mig att känna som att jag aldrig tagit mig ett steg längre ifrån där jag en gång var. När trycket stiger i huvudet, benen darrar av utmattning och tankarna aldrig försvinner. 

Jag känner mig otillräcklig. Hela tiden. Jag sätter alldeles för höga krav för så små saker jag inte borde ha lagt en tanke på i första början. Min kropp börjar varna för den ständiga stressen när jag även vaknar upp med bagaget jag somnade med. 

Jag skriver inte lika mycket som förut. Kanske för att det jag vill skriva om aldrig skulle kunna ta form i en publicerande skrift. Allt är bra, så länge jag distraherar mig. Men allt innan och efter är en kamp. 

Men det gör ingenting. En dag kommer jag kunna somna med lättnad och inte av utmattning.  Främst av allt vill jag vakna ur denna känslolösa dimma jag lyckats placera mig i och förhoppningsvis kunna känna glädjen helhjärtat igen. 




And we could be together baby, as long as skies are blue.

Personliga texter, Vardagen Permalink1
Paniken jag kände när jag sprang ut genom dörren. Hade ingen väg att följa, jag behövde bara bort. Har varit vilsen sen den stunden. I mina tankar springer jag fortfarande, bort från all sorg, hat, smärta, svek och även ibland kärlek. Bara för att varje gång jag fått känna kärlek har det slutat dåligt. En stund där var jag övertygad om att folk i min närhet dog eller lämnade mig, bara för att jag älskade dom. Att det var mitt fel. Hur kan man tillåta sig själv att tänka så? 

Ibland är jag rädd för att vissa händelser har förstört några delar utav mig själv. Jag är skadad. Men jag vill inte få bestående ärr. Ibland blir jag påmind. Speciellt om jag är känslomässigt instabil. Jag är inte längre deprimerad, kan nu inte förstå hur man kunde vara så djupt nere. Jag kunde inte se det själv. Men ibland blir man bara påmind och vill bara ännu en gång börja springa bort från mig själv och alla andra. 

"Förstår du vad detta innebär, Kim? 
- Ja, man dör." 

Där dog även Kim.



Till top