Kimberly Rebecca Engqvist

Ironisk, djup och lätt för skratt.

Låt dom veta att vi försökte

Personliga texter Permalink1
 
When the children cry - White Lion. Den spelas just nu på min spotify lista. Den får mig att tänka på dig. När du satt där med din gitarr, spelade och sjöng denna för mig. Vi pratar inte idag. Vi hamnade i ett svart hål ingen kunde ta sig ur. Vi var så lika, ingen kunde skilja på oss. Du tog på dig en väldigt stor belastning, speciellt för ditt sköra psyke. Jag förstår att du inte kunde ta den största smällen, ingen av oss kunde det. Men du försvann. I början inte frivilligt, men du försvann. Ibland kommer jag på mig själv med att tänka på dig. 
 
Många gånger blir jag arg. Men saknaden är större. Alla dagar vi spenderade bara du och jag. Alla äventyr jag fick följa med på. Du har varit en utav mina största förebilder under mitt liv. En fadersfigur. Vi var så lika, ingen kunde misstänka att det inte var skrivet i blod. Ibland önskar jag att det var så, då skulle kanske det finnas en anledning till att du hade kämpat. Men du kämpade en väldigt lång tid. För att vinna en hel familj. För att sedan förlora den på en sekund. Allting försvann. Känslan du måste ha känt.
 
Anledningen du måste ha fått för att hamna i missbruket igen. Innerst inne hoppas jag att du fortfarande tänker på oss. Vad vet jag? Jag har förbjudit dig att träffa oss innan du börjar ta hand om dig själv igen. Men kanske behöver du det. Få träffa oss. Få känna att du inte har förlorat det du trott. Jag insåg tidigare att jag inte ens vet om du är vid liv. Att jag kanske aldrig skulle få veta om du försvann från denna värld. Jag vill inte ha det så. Jag skulle aldrig erkänna det om någon frågade mig, men jag älskar fortfarande dig. 
 
 
 
 
 
 
Till top