Kimberly Rebecca Engqvist

Ironisk, djup och lätt för skratt.

Är du rädd att någon här omkring ska se dig

Personliga texter Permalink0
"Jag satt där i hans sunkiga lägenhet. Tapeterna hade färgats gula efter årtal utav rökning inomhus. I lägenheten staplades smutsig disk och hinkar fulla med saliv och avklippta flaskor stod i närheten fullt synliga. En stark lukt utav vildcitron och olivblommor från hans parfym spred sig och blandades med gamla matrester doftandes utav curry och vitlök. Tomma burkar som fyllde vardagsrummet. Folk som sprang ut och in, den ena mer vilsen än den andra. Jag var nog den enda där med sinnet i behåll.

Trodde jag.
 
Hur man kan finna tröst hos en människa lika trasig som en själv. Hur illa det kan sluta. Många gånger satt vi bara där. Sa ingenting. Förståelsen och medlidandet kom från oss båda utan att behöva yttra ett ord. Vi sökte aldrig tröst hos varandra. Vi fick den på köpet. För ett väldigt högt pris på något betydligt viktigare, varandras förstörelse. Vi gillade inte varandra. Vi var varandras största fiender. Men vi hade så mycket gemensamt. Om saker ingen annan skulle förstå sig på. Hur hat kan framkalla det värsta ur oss. Hur vi kunde känna igen oss i hatet vi båda utstrålade.

Den var aldrig riktad mot någon utav oss egentligen.
 
Så mycket annat bakom som vi tog ut på varandra. En kamp om makt för att skydda oss själva. Vetskapen utav den andre gjorde oss svaga. Jag visste. Du visste. Vi båda visste. Vi kunde inte dölja något vi båda hade gemensamt. Trasiga själar. Paniken som satt i halsen. Förstörda hjärtan. Tanken om ensamhet. Vetskapen om det onda. Olika erfarenheter, men ändå samma känslor. Saker som vi inte pratar högt om. Vi behövde aldrig prata. Vi hade hjärntvättat oss själva och våra plågor blev våran identitet. Likasinnade identiteter. Vi var samma person.

Bakom våra fasader. " 
 
 
 
 
 
Till top