Kimberly Rebecca Engqvist

Ironisk, djup och lätt för skratt.

~ ATT ALDRIG FALLA TILLBAKS ~

Personliga texter Permalink0

Jag vill uppleva den, med dig. I övrig tystnad. Endast vi två i denna värld. Kvarglömda ögonblick hänger kvar som en trasig själ runt mig. Varför kan jag inte förstå. Längtan efter något andra inte vågar drömma om. Just denna sekund, du kom, jag gick. Mitt namn var det sista du sa. Den kalla kylan omsveper mig och jag kan känna din närvaro. Tusen mil ifrån. Men den vita snön lyser inte upp min tillvaro ännu.

Mina tankar är elakt berusade. Psykoser framhäver mina drömmar och dom dansar med sina egna skuggor. En skugga min själ levde ännu en gång vidare i. Min kropp blir tvångsmatad med olyckor. Får den att framstå som att den vet något. Jag vet ingenting alls. Den ställer in sig på överlevnad, där endast mitt hjärta och hjärna fungerar. Ingen utav oss kommer förstå, jag minns ännu hur det kändes.

Hårda ord och slag, men styrkan var för svag. Plågsamma ärr från sitt förflutna, bleks utav tiden. Men fortfarande kvar i ens inre. Fyllt av misär. Jag kan höra hans steg bakom mig, han har mig fast. Jag vägrade att sörja, jag var för vilsen på vägen. Jag ligger bara kvar. Du verkar inte höra mig. Minns speciellt en vinternatt, när jag valsade hem likt en sommarnatt. En eufori utav kärlek. Ingen kyla kunde frysa mitt varma hjärta.

 

Till top