Kimberly Rebecca Engqvist

Ironisk, djup och lätt för skratt.

Diffust. Nyanser. Klart. Kontraster.

Personliga texter Permalink0
Jag stod på en utav dom vackraste platserna jag någonsin sett. Jag blickade ut över berget och kunde känna den friska luften som svepte runt mig. En tung sten lyftes från mitt hjärta och för en sekund så kunde jag glömma. Skulle du se mig som jag är nu, skulle du inte kunna märka någonting. Men det är inte alltid som det ser ut. Skulle du kolla på mitt ben skulle du se tre stora ärr utav en glasskärva. Varje ärr som representerar något illa. Tre bestraffningar. Men jag hade ju inte gjort något fel. Eller? Under min krage skulle du se ett svagt avtryck från gången han höll mig runt halsen intryckt mot väggen. Vad hade jag gjort nu? Skulle du dra upp min tröja över magen skulle du se år utav knytnävar som matats in. Jag var väl en snäll flicka? På bröstkorgen skulle du se flera ärr utav en cigarett som fimpats på mig. Förtjänade jag detta?
 
Men du kan inte se det. Även fast du skulle se det så skulle du förneka detta. Men hur ont det fysiska någonsin gjort, hur stor chans det ändå är att någon skulle märka det, skulle ingen någonsin förstå den psykiska plågan som straffar. Jag kan inte se den. Men jag känner den. I varje andetag jag gör. Men just nu för stunden, så var den borta. Inga tvivel på om jag någonsin dög. Inga uppspelningar utav plågor som inträffat. Inga krafter som behövdes till förnekelse. Jag hade ett val. Äntligen var det min tur att bestämma nu. Tror vi alla vet vilken väg jag valde ut.
 
Till top